Botnia Exploration har gett Luleå Tekniska Universitet i uppdrag att ytterligare utveckla anrikningsprocessen för guldfyndigheten Fäbodtjärn.
Uppdraget har haft flera syften; dels att söka öka utbytet av guld, dels att söka möjliggöra deponering av avfallet på ett för miljön acceptabelt sätt. Resultaten visar att Fäbodtjärn kan anrikas antingen genom en kombination av gravimetri och flotation eller genom lakning. Bägge alternativen ger goda utbyten.
– De redovisade resultaten från LTU öppnar för nya affärsidéer som möjliggör försäljning av guldförande restprodukter. Förutom att de stärker lönsamhetskalkylen kan det också förbättra de lokala miljöfrågorna på ett mycket positivt sätt. Vi arbetar nu vidare med att utvärdera dessa alternativ i vår miljötillståndsansökan och vår ansökan kommer nu att innehålla flera alternativ vilket ger ett bättre beslutsunderlag för Mark- och miljödomstolen, säger Bengt Ljung, vd på Botnia Exploration.
En enklare processmineralogisk undersökning har gjorts på material från dikesgrävningen. Materialet har studerats i syfte att ta reda på förekomsten av olika mineral, samt på vilket sätt guld förekommer i dessa.
Försök har gjorts med separation i Knelson-separator och på anrikningsspiral för att fastställa möjliga utbyten och med skakbord för att undersöka vilka halter som är möjliga att uppnå.
Produktbalansen indikerar att det är möjligt att framställa ett kombinerat skakbordskoncentrat med cirka 1000 gram/ton guld till 60 procent utbyte. I övrigt är guld relaterat till sulfiderna och ett låghaltigt guldkoncentrat med 65 gram/ton guld och 30 procent utbyte kan erhållas om restmaterial från skakborden och sulfidkoncentratet kombineras. Således kan ett totalt utbyte på cirka 90 procent av guldet erhållas, uppdelat på ett högvärdigt gravimetriskt och ett lågvärdigt sulfidrikt koncentrat. Bägge produkterna förväntas kunna försäljas till smält- eller lakningsverk.
Den processmineralogiska undersökningen visar att kvarts är dominerande mineral i proven. Svavelkis, kopparkis, zinkblände, arsenikkis och magnetkis är vanligt förekommande sulfider i fyndigheten. Magnetkis tillsammans med zinkblände är dominerande sulfider i slutavfallet.
