En god vän kontaktade mig, upprörd. ”Nu vill de att jag ska spara på el och de föreslår till och med att jag ska släcka lamporna hemma. Mina LED-lampor drar bara 5 W var, och det är OK, jag kan tänka mig att släcka dem om så krävs. Men sedan upptäckte jag att grannen köpt en ny bil, en elektrisk monster-SUV för 1.5 miljoner med ett batteri på 60kWh. Vad tycker du om det?”
Av Sven Olof Andersson Hederoth
Tja, vad ska man svara? Att snåla in på en 5W lampa samtidigt som grannen dammar på med laddning av elbil med flera tusen watt känns lite märkligt och är svårt att motivera.
Det visar på den bristande logik som hela den svenska elförsörjningen varit utsatt för under lång tid. Att lägga ner storskalig elproduktion samtidigt som man argumenterar för elbilar och annat som behöver ström är milt uttryckt konstigt. Elbilen har däremot blivit en mycket lyckad symbol för miljömedvetna och moderna människor och inte minst som en markör av rejält ekonomiskt välstånd. Äntligen blev de rika också de goda. Det påminner lite om den amerikanska TV-serien Boston Legal där den megalomaniske advokaten Denny Crane i en intervju uttrycker att: ”I hate poor people, they can’t pay”.
Att elbilen är här för att stanna är uppenbart. Den har många fördelar, inte minst i storstäderna kan den bidra till bättre luft och mindre oväsen på gatorna. Negativa aspekter saknas inte, till exempel ökar däckslitaget och därmed partikelemissionerna betydligt, beroende på att elbilar är mycket tyngre än en bensindito. Laddtiderna är ett annat problem även om man nu experimenterar med mycket höga strömstyrkor för att korta ner laddningen. Men, som varje elektriker vet är det inte spänningen som dödar folk, det är strömstyrkan och man kan fråga sig vad som kommer att hända i det långa perspektivet. Man kan väga för- och nackdelar hur man vill, till syvende og sidst blir det en fråga som den enskilde konsumenten får ta ställning till, såvida inte klåfingriga politiker försöker bestämma åt oss.
Det finns också frågor kring elbilarnas förment planeträddande egenskaper. De flesta som läser den här artikeln har säkert hört talas om de stora klimatutsläpp som sker vid tillverkningen av bilbatterier och som gör att en dieselbil har ett klimatförsprång de första 10-20 000 milen, beroende på var batterierna tillverkas och hur elektriciteten produceras där man använder bilen. Först därefter blir elbilen bättre på att klara klimatet. (Det finns de som säger att efter 20 000 mil är batterierna så dåliga att man måste köpa nya, i vilket fall en elbil aldrig blir bättre på att rädda klimatet än fossilbilen. Dessutom till en kostnad om kanske 200 000:-. I skrivande stund är detta osäkert eftersom antalet gamla batteribilar på våra vägar är begränsat.)
Nästa svårighet är tillgången på de olika material som behövs för att tillverka batterier. Varje batteribils litium-jon batteri innehåller 8 kg litium, 35 kg nickel, 20 kg mangan och 14 kg kobolt enligt Argonne National Laboratory i USA. Det här är siffror som får åtminstone mig att blekna. En normal, svensk familj har troligen inte använt sådana mängder under hela sina liv hittills. EU vill ha 30 miljoner elbilar på våra vägar 2030. En mycket enkel överslagsberäkning ger att bara EUs behov motsvarar 2/3 av den globala produktionen för flera av de viktigaste ämnena. Om FNs (IPCCs) mål om 140 miljoner elbilar globalt 2030 skulle kunna uppfyllas kommer den globala produktionen att behöva mångdubblas på mindre än tio år. Det här känns inte realistiskt, särskilt inte nu när en av de stora leverantörerna av metaller och andra material, Ryssland, med stor sannolikhet är ute ur leken under överskådlig tid. Ryssland står dessutom för en mycket stor del av den anriknings-/raffinaderikapacitet som behövs för till exempel nickel. Det kommer att krävas hundratals, kanske tusentals nya gruvor runt om i världen för att tillgodose dessa enorma behov. Som vi alla vet är gruvdrift bland det mest naturförstörande och miljömässigt problematiska man kan tänka sig med en mängd problem, till exempel har vattenanvändningen för litiumutvinning i Atacama-öknen i Chile förorsakat svår vattenbrist för befolkningen.
I en del länder välkomnas det eventuellt eftersom man behöver arbetstillfällen och exportintäkter, i andra kommer det att leda till en förskräckande rovdrift utan hänsyn till konsekvenserna. Hälsoeffekter måste också vägas in, liksom den stora mängd barnarbete som förekommer i fattiga länder. Nu tror jag inte att Northvolt och andra företag som planerar batteriproduktion är så dumma att de inte tagit mått och steg för att försäkra sig om tillgång på råvaror, och dessutom på ett socialt och miljömässigt korrekt sätt, men man frågar sig ändå: Vad händer om elbilsboomen verkligen slår in? Hur går det med priserna? Kommer man att kunna återcykla eller rekonditionera batterier? Är det lösningen i det långa perspektivet? Än så länge är det mångfalt dyrare att återcykla ett batteri än att producera ett nytt.
Till sist kommer det som antyddes i början: Var kommer elen ifrån? När jag talat med en del regionala elverk runt om i landet, säger många att ”elbilarna börjar märkas, vi har svårt att hänga med”. En helt elektrifierad personbilsflotta i Sverige skulle kräva el motsvarande ca 2 kärnreaktorer. Det är sannolikt att många kommer att ladda sina bilar på natten då efterfrågan är lägre för att få en prisfördel men med ökande andel elbilar kommer den effekten att avta.
När man funderar på detta börjar teknikentusiasmen avta och ett lätt illamående tilltar i styrka. Ska vi i den rika delen av världen stoltsera med att köra runt i dyra elbilar, med el producerad i politiskt korrekta vindkraftverk samtidigt som vi fördärvar natur och levnadsbetingelser för människor i den fattiga delen av världen? Är det kontentan av klimathysterin? Var det det vi ville? Man kan självklart argumentera för att det här inte är något nytt, exploateringen av jordens fattiga har lång tradition, men nog verkar det som om vi tar det hela till en helt ny nivå med elbilar.
Så, är elbilen en gökunge som breder ut sig på bekostnad av vanligt folks behov av värme? Kan våra makthavare acceptera det? Ska man verkligen tvinga på oss en teknologi som är behäftad med så stora problem? Frågorna kring elbilarna är många.
Det finns en stor risk att elbilar kommer att fortsatt vara mycket dyra och när då Sverige och EU har förbjudit andra bilar så kommer begagnade bensin- och dieselbilar bli mycket eftertraktade. Vi riskerar då att få en situation liknande den på Kuba, där de bilar som fanns vid revolutionen 1959 fortfarande rullar på Havannas gator, väl omhändertagna. Så går det i kommandoekonomier.