Att gasransonering införs i vinter i länder som är mycket beroende av naturgas, i synnerhet Tyskland, blir allt mer sannolikt för var dag som går, särskilt efter tillkännagivandet att Gazproms Nord Stream 1 ska stängas på obestämd tid.
TEXT: AMAURY BAUDOUIN, VICE PRESIDENT, DBRS MORNINGSTAR, SOM ÄR ETT KANADENSISKT KREDITVÄRDERINGSFÖRETAG.
ÖVERSÄTTNING: SIMON MATTHIS
Kemiindustrin är den största användaren av naturgas inom den bredare industrisektorn, både som råvara och ör energiproduktion (främst värme, ånga och elektricitet). I EU stod enbart kemikaliesektorn år 2020 för 25 % av samtliga industrigasbehov och den tyska kemikalie-sektorn stod för 29 % av industrigasbehovet i landet. Förutom hushåll, som använder naturgas för uppvärmning, finns några andra sektorer som förbrukar stora volymer: livsmedelsindustrin, sektorn för ickemetalliska mineralprodukter samt järn- och stålindustrin, vilka samtliga skulle vara mycket exponerade i ett potentiellt gasransoneringsscenario.
etta gäller några av de största och mest naturgasberoende kemiföretagen i Europa, av vilka några har betydande verksamhet i Tyskland. De mest sannolika effekterna av en ytterligare upptrappning kan sträcka sig från att det blir omöjligt att föra över ökade kostnader – vilket leder till kraftiga marginalförsämringar – till produktions-neddragningar och stängningar av anläggningar på grund av fysisk oförmåga att uppbringa tillräckligt med naturgas, vilket troligen blir effekten av ransoneringsåtgärder.
Frivilliga mål
EU har infört ett frivilligt mål för att minska efterfrågan med 15 % från augusti 2022 till mars 2023. I juni 2022 aktiverade Tyskland den andra etappen av sin trestegsplan för naturgasberedskap. Den tredje etappen av planen skulle innebära gasransonering och samarbete mellan gasinfrastrukturleverantörer över hela Europa.
Tillgången på energi anses vara stabil och garanterad idag, och i viss mån i en nära framtid, på grund av ökande andel alternativa energikällor i den europeiska utbudsmix-en, tillfredsställande och ökande nivåer av naturgaslagring samt initiativ för att minska efterfrågan, såsom EU-omfattande och andra initiativ på nationell nivå. I dag är naturgaslagringsanläggningarna fulla till cirka 84 % i hela EU, och i Tyskland
– den största användaren – till 88 %. Dessa lagringsnivåer är högre än oktobermålen på 80 % och 85 % som satt upp av EU respektive Tyskland.
Kombinationen av ett totalt stopp för den ryska naturgasimporten och en kallare vinter än genomsnittet kan dock tömma reserverna snabbare än förväntat, vilket gör ett ransoneringsscenario allt mer rimligt. Utan statligt ingripande skulle detta också hålla priserna på höga nivåer under en längre period, vilket skadar inte bara kemikaliesektorn utan även andra europeiska industrier som aluminium, stål- och gödselproducenter, som alla är mycket beroende av naturgas antingen som råvara eller för kraftgenerering.
Flexibilitet vid energiköp
Kemikalieföretag som är mycket beroende av naturgas som råvara är de mest utsatta för både högre priser och ransonering eftersom de i sig har marginell eller ingen flexibilitet att ersätta insatsvaror. Cirka 40 % av den naturgas som används vid BASF:s fabrik i Ludwigshafen-komplex i Tyskland är råvara. BASF:s kemifabrik i Ludwigshafen är den största i Europa och använder nära
4 % av all naturgas som förbrukas i Tyskland.
BASF skulle därför vara mycket exponerade för ransonerade gasflöden, även om företaget har sagt att anläggningen skulle kunna fortsätta köras med så lite som 50 % av de normala gasleveranserna, förutsatt att alternativ energi som eldningsolja kan köpas i tillräckliga mängder. En BASF-produkt som är en stor användare av naturgas är ammoniak, en av de viktigaste råvarorna vid gödseltillverkning och acetylen som används i polyesterplastproduktion.
BASF uppskattar att enbart under andra kvartalet 2022 uppgick merkostnaden för naturgas till 1 miljard euro jämfört med samma period 2020. Tilläggskostnaderna och tillhörande börda på företagets rörelsemarginaler kommer sannolikt påskyndas under andra halvåret mot bakgrund av de mycket höga priser som rått hittills. I andra änden av spektret återfi nns Evonik Industries AG, en stor tillverkare av specialkemikalier i Tyskland som har ersatt sin naturgas med fl ytande petroleumgas, eldningsolja och kol. På så sätt förväntar sig företaget att det kommer att påverkas mindre av ett ransoneringsscenario än annars. Åtgärden var möjlig på grund av den höga andelen naturgas som förbrukades för elproduk-tion snarare än som råvara. Ändå uppskattar Evonik att dess energikostnad kommer att öka med cirka 300 miljoner euro 2023, vilket ytterligare belastar rörelsemarginalerna.
Ett golv för gasleveranser
Några av de faktorer som skulle mildra hur svår effekten blir är produktens kritiska karaktär och i vilken utsträckning den är nödvändig för andra väsentliga sektorer längre nedströms, såsom livsmedelsbear-betnings- eller konstgödselföretag. Dessutom kommer kemiföretag med kraftvärme-kapacitet (till exempel kraftvärme) också sannolikt påverkas mindre av ransonering eftersom de är betydligt mer energieffektiva än traditionella anläggningar och ofta distribuerar en del av den genererade elen tillbaka till elnätet. BASF; Wacker Chemie AG, en silikon- och etentillverkare; Air Liquide SA, en global ledare inom industrigaser, samt Solvay S.A., ett belgiskt specialkemiföretag med produktionskapacitet i Tyskland, har samtliga kraftvärmekapacitet och kommer därför sannolikt att betraktas som kritisk infrastruktur om den tyska regeringen beslutar att gå in i den tredje fasen av sin gasberedskapsplan.
LNG-import kommer att fylla tomrummet – på lång sikt
I och med att flytande naturgas (LNG) allmänt anses vara en av de långsiktiga lösningarna för att ersätta rysk naturgas, kommer det geografi ska läget också att spela en viktig roll och företag med anlägg-ningar belägna i de västligaste delarna av Europa, i närheten av importterminaler, kommer kunna köpa importerad LNG från utlandet. Till hjälp skulle det också vara att Norge levererar en ökande andel naturgas till Europa. Men trots ansträngningar att importera mer LNG är läget för utbud och efterfrågan för närvarande tajt, och europeiska företag konkurrerar med asiatiska importörer, en faktor som eventuellt skulle kunna höja priserna ytterligare och minska tillgängligt utbud. LNG ger endast en partiell lättnad för den europeiska industri- och kemisektorn på kort sikt eftersom import- och återgasningskapaciteten (processen som krävs för att omvandla LNG tillbaka till sin gasform) tar många år att rampa upp.
Dessutom går den europeiska rörledningsinfrastrukturen i östvästlig riktning och det är därför logistiskt sett svårt att forsla stora mängder gas till de östligaste delarna av kontinenten. Som en konsekvens av detta är naturgaslagringen i vissa östeuropeiska länder markant lägre (till exempel har Österrikes gaslagring för närvarande en fyllnadsgrad på 71 %, Ungerns 67 %, Bulgariens 67 % och Lettlands endast 51 %) än den är i Väst-europa (till exempel Frankrike, Portugal och Sverige, vars gaslager är mer än 90 % fulla), vilket gör alla företag med anläggningar i Östeuropa ännu mer sårbara för en ytterliga-re upptrappning av krisen.
Diversifiering utanför Europa kommer dock att hjälpa mycket mer eftersom den nuvarande situationen kan pågå långt efter denna vinter. I synnerhet kommer företag med produktionsanläggningar i Nordamerika att ha klara fördelar i ljuset av den rikliga och billigare tillgången på naturgas i regionen. Detta gäller särskilt för Air Liquide, Solvay, och Lanxess AG, ett tyskt specialkemi-företag, som alla har uppemot 45 % av sina långsiktiga tillgångar i Nordamerika. Även om det är för tidigt att uttala sig om det än, kan en förstärkning av den relativa kon-kurrenskraften för nordamerikansk natur-gas leda till att kemiföretag permanent flyttar en del av sin produktion till den regionen och lämnar Europa.
Hedging- och kontraktsavtal ger viss respit
Hedgingarrangemang kommer också att skydda rörelsemarginalerna på kort sikt, men dessa kommer gradvis att förfalla och kontrakt kommer att behöva slutas under mindre gynnsamma villkor i framtiden, om priserna förblir höga under längre tid. Men företag med liten eller ingen hedgingpolicy på plats idag står inför en aldrig tidigare skådad ökning av energikostnaderna på grund av skyhöga priser. Ett exempel är Covestro AG, en tillverkare av polyuretaner och polykarbonater baserad i Tyskland och en stor användare av naturgas. De har sett sina energikostnader mer än tredubblas 022 jämfört med 2020 och har utfärdat två vinstvarningar de senaste månaderna, då EBITDA 2022 förväntas uppgå till mellan 1,7 och 2,2 miljarder euro - från 3,1 miljarder euro 2021. Andra producenter med mindre hedging kommer att se sina rörelse-marginaler dra nedåt om de inte har andra mildrande åtgärder på plats.
En annan form av skydd för företag förutom hedgingkontrakt är en basanläggningsavgift som kunderna skulle få betala vid nedläggningar. Linde, ett av de största industrigasföretagen globalt sett med viss produktion i Tyskland, har ingen hedging på plats men skulle kräva att sina kunder fortsätter att göra betalningar i händelse av ett fullständigt stopp i leveranserna. Air Liquide skulle också skyddas i viss utsträckning eftersom dess kontrakt innehåller mekanismer för basavgifter för månaden.
Marginalminskningar kommer att accelerera
Medan intäktsökningen för europeiska kemiföretag till stor del har drivits på av deras förmåga att föra över ökade insats-kostnader, började marginaltillväxten för ett ökande antal företag bli negativ under första halvåret 2022, och DBRS Morningstar förväntar sig att denna trend kommer att accelerera under resten av 2022 och i början av 2023, särskilt under säsongen när bränsle behövs för uppvärmning.
Kemiföretagens förmåga att föra över ökade insatskostnader längre nedströms till mellan- och slutkonsumenter kommer sannolikt inte att bli bestående, utan att det påverkar efterfrågan negativt och i ljuset av historiskt hög inflation. Detta kommer att påverka de flesta kemiföretags kreditvärdighet negativt. En kom-bination av en viss grad av flexibilitet i försörjningen av insatsvaror, geografiskt läge, produktens kritiska betydelse, ökad LNG-import och avtalsmässiga förbindelser med kunder skulle alla bidra till att minska effekterna av en ytterligare upptrappning av den europeiska naturgaskrisen. Det är dock extremt svårt att förutsäga vilken vändning energikrisen kommer att ta efter vintern 2022–23 och vad dess inverkan på industri- och kemikaliesektorerna kommer att bli, eftersom många geopolitiska och klimatrelaterade händelser skulle kunna blanda om korten.◆