Ambitionsnivån för låg i Kinas stimulanspaket

Hamnterminal i Shanghai. Foto: Marqueed/Wikimedia Commons

De åtgärder som Peking tillkännagav i slutet av september kommer inte att räcka för att ta landet ur dess deflationsspiral. Det menar experter som The Economist talat med.

Enligt kinesiska medier förbereder sig centralregeringen på att låna 2 000 miljarder yuan (cirka 260 miljarder euro), eller cirka 1,5 procent av landets BNP. Men det räcker inte, menar experter. Landet skulle behöva ett stimulanspaket på mellan 7 biljoner till 10 biljoner yuan för att lösa fastighetskrisen och lugna konsumenterna.

Efter arton månaders tvekan tillkännagav slutligen Peking – i slutet av september - en rad åtgärder för att stoppa den deflationsspiral som den kinesiska ekonomin höll på att dras ned i. Beskedet togs emot med glädjerus på marknaderna: veckan som följde steg aktiekurserna i genomsnitt med 20 procent på Hongkongbörsen. Kinesiska myndigheterna lovade att ta itu med fastighetskrisen och kraftfullt motarbeta den ekonomiska recessionen.

Hälften av lånesumman på 2000 miljarder yuan ska enligt planen gå till lokala myndigheter så att de kan betala av sina skulder, ofta kopplade till fastighetskrisen; den andra hälften är öronmärkt för konsumtion, vilken betalas ut direkt, i form av bidrag, till familjer med mer än ett barn.

Men det återstår att se hur fastighetskrisen ska lösas. Tusentals nybyggda lägenheter står osålda.

Myndigheter vill omvandla dem till bostäder till överkomliga priser.  

En mer ambitiös återhämtningsplan skulle inte bara ge Kinas ekonomi en bättre chans att klara sig ur deflationssvackan, menar experter. Den skulle också få större effekt på omvärlden, genom att Kina slutar svämma över resten av världen med sina billigt producerade varor.

Under finanskrisen 2008 hjälpte Kina till att återuppliva den globala ekonomin när dess regering sjösatte ett massivt stimulanspaket fokuserat på infrastruktur, vilket underblåste efterfrågan på råvaror.

Årets stimulanspaket, som är inriktat på konsumtion, kommer inte att få fart på råvarumarknaderna på samma sätt som tidigare. Men den kan leda till att kinesiska hushåll köper fler bilar och andra konsumtionsvaror.