För ett par år sedan blev jag uppmuntrad av min bank att satsa på ”gröna” fonder för mitt sparkapital. Halvt på skämt meddelade jag dem att jag föredrog olja och krigsmateriel. I slutändan blev det varken eller men så här i efterhand inser jag att kanske borde följt min instinkt. Nu verkar det vara dags för Europa att göra samma överväganden.
I takt med att USA drar sig tillbaka från sina europeiska partners kommer Europa behöva öka sina militärutgifter. EU har signalerat att man frigör cirka 800 miljarder Euro, 9000 miljarder kronor, för ökade försvarsutgifter. Mer lär komma under de närmaste decennierna eftersom Europa nu måste lära sig att ta vara på själva när det gäller försvar.
Det här är siffror som påminner mycket om de summor man planerat för att bekämpa klimatförändringarna. Eftersom det är osannolikt att man kan ösa pengar på bägge dessa stora utgiftsposter ligger det nära till hands att klimatet nu får stryka på foten. Vad är konsekvenserna av det och vilket är viktigast för Europa?
Den danske professorn Bjørn Lomborg har beräknat att Europas klimatåtgärder kommer att kosta mer än 3 000 miljarder Euro per år för EU, framförallt på grund av ökade energikostnader. Effekten på klimatet av dessa enorma kostnader på klimatet blir knappt märkbara ens år 2100, om man som Lomborg använder FNs klimatmodeller blir skillnaden bara 0.08 grader. För samhället och näringslivet blir däremot konsekvenserna betydande. Den avlövning av europeisk industri som redan sker kommer att skada europeisk industri allvarligt.
Därmed känns inte valet särskilt svårt. Vi vill inte bli sönderbombade av ett aggressivt Ryssland. Samtidigt är det naturligtvis helt omöjligt för EU med cirka 6% av jordens befolkning att lösa klimatet på egen hand. Så länge en överväldigande majoritet av jordens industri- och utvecklingsländer mer eller mindre öppet ignorerar klimatfrågan är EUs ansträngningar faktiskt mer eller mindre verkningslösa.
Högsta alarmberedskap ljuder nu över den europeiska kontinenten. Viktiga lobby- och påverkansgrupper, miljöorganisationer vill inte se en återgång till den närings- och industripolitik som skapat det europeiska välståndet. Till och med Dagens Industri ställer upp som stödtrupp till ”Clean Industrial Deal” och verkar vilja se än kraftfullare åtgärder för att rädda klimatet. Undrar vad DI väljer: produktion av kanoner och JAS 39 Gripen eller vindkraftverk och koldioxidinfångning?
För Europas del handlar det om framtiden. Ska vi kunna konkurrera med USA, Kina och Indien? Om inte lär vi inte ha råd med klimaträddande åtgärder heller.
Sven Olof Andersson Hederoth