Ståltillverkaren ArcelorMittal räknar inte längre med att vätgasbaserad järnproduktion eller koldioxidinfångning och lagring (CCS) kommer att bli ekonomiskt genomförbara innan 2030. I bolagets hållbarhetsrapport för 2024 konstateras att dessa tekniker fortfarande är för dyra och att den infrastruktur som krävs inte är på plats.
– Grön vätgas är ännu inte ett realistiskt bränsle, produktion med naturgasbaserad direktreducering (DRI) är inte konkurrenskraftig i Europa och CCS är fortfarande på planeringsstadiet, skriver företaget.
Även på marknader med koldioxidpriser har gasbaserad DRI svårt att konkurrera med koleldade masugnar. Grön vätgas ligger ännu längre från lönsamhet. Under de kommande fem åren planerar ArcelorMittal därför att fokusera på att minska utsläppen från ståltillverkningen genom att öka användningen av återvunnet skrot i ljusbågsugnar. Samtidigt förväntas bolagets kolintensiva masugnar fortsätta användas under det kommande decenniet.
– Både grön vätgas och CCS ser alltmer ut att bli lösningar för tiden efter 2030, fastslår ArcelorMittal, även om man säger sig fortsätta utveckla teknologierna för framtida bruk.
Kostsamt grönt stål utan marknadsstöd
Stålindustrin står för mellan sju och åtta procent av de globala koldioxidutsläppen. För att ställa om krävs ny teknik där grön vätgas ersätter fossila bränslen i DRI-anläggningar. Processen producerar då vattenånga i stället för koldioxid. Detta stål kan därefter smältas i eldrivna ljusbågsugnar med förnybar el, vilket utgör den hittills enda beprövade metoden för fossilfri ståltillverkning.
Men i Europa kostar grön vätgas mer än fem euro per kilo. Resultatet blir ett mycket dyrt stål som kräver att kunderna är beredda att betala ett högre pris. ArcelorMittal meddelade redan i november att man skjuter upp sina slutgiltiga investeringsbeslut för flera vätgasanpassade DRI-anläggningar i Frankrike, Belgien, Tyskland och Spanien – projekt som tidigare var planerade att tas i drift i år eller nästa.
Trots att bolaget tilldelats miljardbelopp i offentliga bidrag, bland annat 900 miljoner kanadensiska dollar för en DRI-anläggning i Hamilton, Kanada, räknar man inte med produktionsstart före 2028. Enligt ArcelorMittal är stödet till den gröna omställningen hittills otillräckligt.
– Stål är en lågmarginalbransch som präglas av global överkapacitet. Utan ett globalt pris på koldioxid finns en uppenbar risk att de som går före förlorar i konkurrenskraft, skriver bolaget.
Osäker politik fördröjer klimatomställningen
ArcelorMittal betonar att det i dag saknas tillräckliga incitament för att göra grönt stål till en hållbar affärsmodell. Bolaget pekar bland annat på EU:s senaste industripolitiska initiativ, däribland Clean Industrial Deal och handlingsplanen för stål och metaller. Ändå bedöms även EU:s åtgärder hittills som otillräckliga för att möta omställningens realiteter.
De klimatmål som ArcelorMittal satte upp 2021 ser nu ut att bli svåra att uppnå. Då lovade koncernen att minska utsläppsintensiteten med 25 procent globalt och 35 procent i Europa till 2030. Även om de absoluta utsläppen (Scope 1 och 2) har minskat med 46 procent sedan 2018, har utsläppsintensiteten bara gått ned med 5,4 procent – justerat för sålda eller stängda anläggningar.
– Vi kommer att offentliggöra uppdaterade klimatförväntningar när det politiska landskapet blivit mer stabilt, skriver bolaget.
I dagsläget driver ArcelorMittal 32 masugnar, 43 konvertrar, 28 ljusbågsugnar och elva DRI- eller HBI-anläggningar. Samtidigt utvecklas nya stålsorter för energisektorn, bland annat för att tåla sprödhet i framtida vätgasledningar.
