När solenergi började växa snabbt i början av 2010-talet var det europeiska bolag som ledde utvecklingen. Men när billigare, massproducerade kinesiska solpaneler kom ut på marknaden förändrades allt – och de flesta europeiska tillverkarna försvann.
Nu ser samma scenario ut att upprepas för elektrolysörer, den teknik som används för att producera grön vätgas. Vid ett evenemang i Peking nyligen bekräftade flera av Kinas ledande tillverkare – däribland Longi, Trina Green Hydrogen, Tianjin Mainland och Shuangliang – att de planerar att börja exportera till Europa.
Enligt BloombergNEF:s statistik över leveranser 2024 domineras nu den globala marknaden av kinesiska aktörer. Sex av världens tio största elektrolysörtillverkare är kinesiska.
Kinesiska elektrolysörer, särskilt alkaliska modeller, uppges i dag vara upp till 75 procent billigare än västerländska motsvarigheter. Och i en färsk kinesisk auktion noterades priser som var upp till sex gånger lägre än europeiska nivåer.
– Det är samma mönster vi såg med solpanelerna, säger en analytiker i branschen.
Prisskillnaden sätter press på EU:s strategi
År 2011 försökte det tyska företaget SolarWorld få EU att införa tullar mot billiga kinesiska solpaneler. EU reagerade med att införa åtgärder, men det räckte inte för att rädda den europeiska industrin. I stället bromsade det bara tillväxten av solenergi.
Liknande krav har framförts för elektrolysörer. För över två år sedan skickade 21 europeiska vätgasföretag, däribland elva tillverkare, ett brev till EU-kommissionen med uppmaning om att skydda marknaden.
Det ledde till en begränsning – maximalt 25 procent av utrustningen i projekt som söker stöd från Europeiska vätgasbanken får komma från Kina. Det har i praktiken uteslutit kinesiska leverantörer från de EU-finansierade auktionsomgångarna.
Men dessa stöd har hittills varit relativt små. För vissa aktörer kan det därför vara mer lönsamt att helt avstå från subventionerna och i stället använda billig kinesisk teknik.
Samtidigt har flera kinesiska elektrolysörer redan CE-certifierats för den europeiska marknaden och vissa maskiner uppges ha en effektivitet som närmar sig eller matchar de bästa europeiska modellerna.
Mindre påverkan än solpaneler – men ändå betydande
Till skillnad från solpaneler, som står för den största kostnaden i solenergiprojekt, utgör elektrolysörer endast 10 till 20 procent av de totala kostnaderna i vätgasproduktion. Den största delen kommer från elpriset, samt kringutrustning och underhåll.
Även om kinesiska maskiner skulle sänka inköpskostnaden med 75 procent, skulle det bara innebära 7,5 till 15 procents minskning av vätgasens totalkostnad. Om grön vätgas kostar cirka åtta euro per kilo i dag, skulle det i bästa fall bli en besparing på upp till en euro per kilo.
Men fraktkostnader från Kina kan äta upp en stor del av dessa vinster – inte minst eftersom elektrolysörer är tunga och skrymmande.
EU diskuterar nu möjligheten att införa koldioxidtullar för att jämna ut konkurrensen, särskilt om kinesisk tillverkning sker med kolkraft.
Även om europeiska tillverkare i dag har fördel av att redan finnas på plats med lokala team för installation och service, har kinesiska bolag signalerat att de planerar att etablera samma struktur i Europa.
På längre sikt kan alltså även det försprånget försvinna.
En svår avvägning för EU
EU står nu inför ett välbekant vägval: att antingen införa fler handelshinder för att skydda inhemsk industri, eller att välkomna billigare import som kan snabba på klimatomställningen.
Men i motsats till solpanelernas betydelse för solkraftens ekonomi, har elektrolysörer mindre påverkan på vätgasens totala pris. Det gör att beslutet inte är lika svartvitt.
Samtidigt måste EU också tänka globalt. Tullar skyddar kanske europeiska bolag inom unionen, men de hjälper inte om projekt i Afrika eller Mellanöstern börjar välja kinesiska alternativ – vilket är högst sannolikt om dessa erbjuder likvärdig kvalitet till betydligt lägre pris.
Framtiden för Europas elektrolysörindustri hänger därför inte bara på teknik – utan också på handelspolitik, logistik och global konkurrens.
Källa: Hydrogen Insight
