Krönika: Stegra, Vargas nästa byte i den gröna bubblan?

Varg på jakt, det är bolaget Vargas (Vargas, Uarkas, fornnordiskt för gråvarg) som ligger bakom plundringen av offentliga medel till Northvolt, är Stegra nästa byte? Foto Pixabay
Varg på jakt, det är bolaget Vargas (Vargas, Uarkas, fornnordiskt för gråvarg) som ligger bakom plundringen av offentliga medel till Northvolt, är Stegra nästa byte? Foto Pixabay

Northvolts konkurs kom inte som någon överraskning. Vilket förstås inte gör den mindre sorglig för alla drabbade - och till dem hör alla svenskar som via skattsedeln och pensionsfonder lagt miljarder i detta högriskprojekt. 

I Di har Northvolts grundare och vd Peter Carlsson tondövt hyllats som den som ”brutit ny mark”, ”den ”som byggt upp en helt ny industri i Sverige” - och detta så sent som i november i fjol, då det redan stod klart för alla att det våghalsiga äventyret var ett kapitalt misslyckande. (Frida Wallnor, Di:s politiska chefredaktör)

Harald Mix och Carl-Erik Lagercrantz ligger bakom

Northvolts konkurs väcker frågan om Stegra, före detta H2 Green Steel, kommer att gå samma öde till mötes. Bakom miljardrullningen till grönt stål i Boden (drygt 80 miljarder kronor som delvis finansieras med skattemedel) står nämligen samma investeringsbolag, Vargas Holding. som drivs av finansmannen Harald Mix och hans parhäst Carl-Erik Lagercrantz. Även Peter Carlsson är aktieägare i Stegra. Det finns, dessvärre, visst fog för sådana farhågor.  

När ett annat av Vargas flaggskeppsprojekt, energilagringsbolaget Polarium, drabbades av likviditetsproblem, såg ägarna till att strax innan sälja aktier till ett värde av 950 miljoner kronor till pensionsföretaget Alecta. Just så agerade också Northvolts vd Peter Carlsson, då han sålde aktier för nästan 200 miljoner kronor mellan åren 2019 och 2022. 

Samma upplägg hos Stegra som hos Northvolt

Det finns också direkta paralleller mellan Stegra och Northvolt; Stegras finansieringsmodell ska ha kopierats på Northvolts, där en stor orderbok för framtida leveranser av grönt stål fungerar som intäkt för finansieringen. Ingenting av detta bådar gott för den omsusade återindustrialiseringen i norr. 

Northvoltdebaclet och andra konkurser i den gröna industrialiseringsvågen bär alla tecken på en bubbla. Men av någon obskyr anledning värjer sig Di, DN med flera i samma åsiktskorridor för en sådan beskrivning. Kalla misslyckandet för vad som helst, men absolut inte en ”bubbla”. 

Pompöst deklarerar DN att Northvolts konkurs minsann inte är ”ett tecken på att den gröna omställningen är en bubbla”, slår läsarna i huvudet med tröttsamma prognoser och skyller förstås nederlaget på ”dumma” Kina. Eftersom Kina producerar alltifrån elbilsbatterier till kärnkraftverk för en billigare penning. Men i stället för att ta lärdom av konkursen tycks DN alltså anse på fullt allvar att det är en god idé att kasta ännu mer skattepengar i det ”svarta hål” som många av de gröna industriprojekten visat sig vara. 

Kanariefågeln i gruvan

Allt för att ”hinna ikapp Kinas försprång”. Men är denna kapplöpning verkligen vad företagen och skattebetalarna vill? Om kinesiska BYD är så överlägset bäst på att tillverka elbilar till överkomliga priser, kan de väl få fortsätta göra det. Europa går inte under om vi står oss slätt i den konkurrensen. 

DN liknar Northvolts kollaps vid kanariefågeln i gruvan, ett första oroande tecken på ett större ras. Märkligt. Northvolt är varken det första eller sista företaget i den gröna omställningen som kastar in handduken. Ett stort antal vindkraftsprojekt har lagts på is och häromåret gick textilåtervinnarföretaget Renewcell i konkurs. Flera miljardeuroprojekt, som ståljätten Arcelor Mittals ”gröna” satsning i franska Dunkerque har fryst inne. Stora Ensos ambitiösa satsning på formpressad fiber i Hylte bruk ser nu också ut att gå upp i rök, då all personal där varslats om uppsägning. 

 Den ”kanariefågel” som DN talar om hade, upplysningsvis, aldrig överlevt i dagens klimat. 

Simon Matthis