När USA drar sig tillbaka från rollen som global säkerhetsgarant växlar EU upp. Det handlar om att återindustrialisera, återbeväpna och finansiera framtidens Europa. En avgörande pusselbit är stålet – och därför besökte en tung delegation nyligen ThyssenKrupps anläggning i Duisburg.
Därifrån levereras stål till bilar, vindturbiner – och allt oftare, försvarsmateriel. Ett av valsverken är från slutet av 1960-talet, en påminnelse om att Europas samarbete en gång började just med kol och stål.
– Har du en bil från en europeisk tillverkare har delar sannolikt passerat genom det här verket, säger en guide på plats.
Duisburg var under båda världskrigen en central kugge i Tysklands krigsindustri. I dag är det symbolen för avindustrialiseringen av Europas största ekonomi – men också en plats där EU:s framtid kan börja byggas på nytt.
Stål, suveränitet och säkerhet
EU-kommissionens vice ordförande för välstånd och industriell strategi, fransmannen Stéphane Séjourné, presenterade nyligen EU:s nya handlingsplan för stål och metaller. Omgiven av glänsande stålrullar hos ThyssenKrupps tillverkningshall talade han om ekonomisk och materiell självständighet för Europa.
– Stål är inte vilken sektor som helst. Det är också en del av vår historia och själva grunden för det europeiska samarbetet, sade Séjourné.
Han påminde om hur Robert Schuman och Konrad Adenauer efter kriget lade grunden för dagens EU genom att samordna kol- och stålproduktionen.
Tre planer för ett nytt Europa
I Bryssel rullas nu tre sammanhängande strategier ut: ett försvarspaket, en industriplan och ett initiativ för sparande och investeringar. Samordningen är noggrant planerad – inget lämnas åt slumpen. Planerna presenterades gemensamt av fyra EU-kommissionärer, däribland Séjourné.
– Vi övervägde att skjuta upp delar, men allt hänger ihop. Vi måste agera nu, annars ser det ut som att vi skjuter upp det som är nödvändigt, sade en tjänsteman inom kommissionen.
Målet är tydligt: öka Europas förmåga att stå på egna ben. Men det handlar också om att övertyga medlemsländerna – inte minst om hur finansieringen ska gå till. Förslagen omfattar åttahundra miljarder euro för återbeväpning, hundrasjuttiofem miljoner euro till en forskningsfond för kol och stål samt ytterligare hundra miljarder till en industribank för grön omställning.
Motstånd och möjligheter
En diplomat inom EU konstaterade att detaljerna fortfarande behöver slipas – men att enighet råder om utmaningarnas allvar.
– Vi står inför gemensamma hot som kräver gemensamma svar, sade diplomaten.
Ekonomer pekar samtidigt på risken att nationella intressen går före det gemensamma. Tanken att huvudkontor placeras i Tyskland medan fabriker byggs i andra medlemsländer nämns som en möjlig kompromiss.
Historisk press driver förändring
Enligt en högt uppsatt tjänsteman inom kommissionen har tidigare inre motsättningar börjat lösas upp. Tidigare fanns tre läger: konservativa, reformister och revolutionärer. Nu har de två sistnämnda i stort sett förenats.
– De konservativa säger att lagar hindrar förändring. Men vi skriver lagarna – så låt oss ändra dem, sade tjänstemannen.
Yttre tryck från en oförutsägbar amerikansk president, en expansiv rysk ledare och en växande kinesisk stormakt får nu EU att agera. Det som förr verkade otänkbart börjar nu betraktas som nödvändigt. Och i Duisburg smälts inte bara stål – utan även Europas framtid.
Källa: Politico
