Sällan har väl signalerna från de makter som styr oss varit mer konfliktfyllda och oroande. I Sverige ska man bygga ny kärnkraft för att få bukt med elbristen och de höga priserna. Samtidigt kommer signaler från den Europeiska Unionen att man vill att allt ska bli grönt och förnybart.
Av Sven Olof Andersson Hederoth
I EUs värld förefaller det betyda framförallt vind- och solkraft, understött av lagring. Storskaliga solcellsparker ska byggas och vanliga medborgare ska kunna köpa in sig i dem. Samtidigt ryktas det om förslag om att förbjuda kärnkraftsel i nya byggnader, hur nu det skulle fungera.
Man avkräver också industrin låga priser och man vill också införa en mekanism för att undvika ”övervinster”, även detta känns väldigt oklart.
Jag frågar mig om EU, och särskilt EU-parlamentet har alla hästar i stallet numera. Stolliga förslag tas emot av politiker och media med entusiasm och av allmänheten med likgiltighet. Alla dessa förslag väcker frågor i mitt huvud; tekniska, institutionella och ekonomiska. Hur har ni tänkt? Kan verkligen den europeiska kontinenten försörjas en-bart med solceller och vindkraftverk? Förstår EU-parlamentarikerna vad kostnaderna för alltihop kommer att bli, särskilt om man vill
bygga storskalig lagring? Hur går det med livsmedelsförsörjningen om åker- och betesmark ska bli till solcellsparker istället?
Det som verkligen skrämmer är att EU håller på att utvecklas till en grön diktatur, inte minst med tyska förtecken. Alla tycks vara ense om att Tysklands ”Energiewende” är ett kapitalt misslyckande men samtidigt verkar tyskarna vara besatta av att alla andra EU-länder ska gå i samma fälla som de själva gjort. Dessutom skrämmer det mig att EU-parlamentet numera ägnar sig helt åt pappersprodukter, där verkligheten inte verkar spela någon som helst roll.
Den gröna omställningen har hittills mest levererat dåliga nyheter till EUs invånare. Höga elpriser, bristande tillgång på el som hotar många viktiga framtidsprojekt och i kölvattnet av Tysklands huvud- lösa avstängning av kärnkraften till och med ökande koldioxidutsläpp. Att en ökande andel jordbruksmark ska användas till solcellsanlägg-ningar eller till grödor för ”biofuels” kommer att driva upp livsmedels-priserna ytterligare och som vanligt blir det den fattigaste delen av jordens befolkning som får betala det högsta priset.
Dessutom verkar man ha svårt att hantera den globala aspekten. Är det verkligen fortfarande någon som tror att Kina och Indien kommer att sluta använda fossila bränslen för sin långfristiga utveckling? Sydamerika? Indonesien, Filippinerna, Vietnam? Den Europeiska Unionen har ca 500 miljoner invånare. Det är drygt 6 procent av jordens befolkning. Vad vi gör kommer inte att ha stor inverkan på någonting mer än möjligen utsugningen av fattiga länder som sitter på de mineral-rikedomar vi efterfrågar. Tror vi verkligen att de övriga 94 procenten av jordens befolkning beundrande tittar på Europa och tänker att ”så ska vi också göra”? Jag tvivlar, det är väl snarast tvärtom. Europa riskerar istället att tjäna som ett dåligt föredöme för dem som arbetar med att öka välståndet i den egna befolkningen. Risken är att Europa kommer att kunna stoltsera med alla möjliga varianter av ”grön omställning” medan resten av världen tuffar på som innan. Samtidigt kommer vi att upptäcka att resten av världen gått om oss i välståndsligan.