EU-kommissionen riktar särskild uppmärksamhet mot kritiska råvaror (Critical Raw Materials, CRM), som spelar en avgörande roll både för den ekonomiska utvecklingen och för att säkra leveranskedjor. Bedömningen av en råvaras "kritiskhetsnivå" beror främst på två faktorer: dess ekonomiska betydelse och risken för försörjningsstörningar.
Särskilt viktigt är att förstå hur snabbt och allvarligt en leveranskedja kan brytas, vilket kan leda till att Europa blir avskuret från viktiga resurser.
Bland de råvaror som EU har listat som kritiska återfinns bland annat:
- Kobolt
- Germanium
- Helium
- Litium
- Tunga sällsynta jordartsmetaller
- Fosfatberg
- Vanadin
- Nickel
EU-kommissionen har tillhandahållit en fullständig lista över dessa råvaror.
Försörjningen domineras av få leverantörer
Enligt EU är tillgången till många kritiska råvaror starkt koncentrerad till ett fåtal leverantörer. Kina står för hela 100 % av Europas behov av tunga sällsynta jordartsmetaller, medan Turkiet täcker 99 % av EU
borbehov och Sydafrika levererar 71 % av platinaförsörjningen. Denna dominans innebär att autokratiska länder kan använda råvaror som geopolitiska påtryckningsmedel, varnar Siegfried Russwurm, chef för den tyska industriföreningen BDI. Många av dessa råvaror är dessutom viktiga för energiomställningen.
– Tyskland och Europa riskerar att förlora den globala konkurrensen om strategiskt viktiga råvaror, menar Russwurm.
Europeiska initiativ för att stärka självförsörjningen
Det finns redan europeiska företag som arbetar för att minska beroendet av externa leverantörer. Norska Norge Mining planerar till exempel att börja bryta fosfatberg i ett av världens största gruvområden år 2028. Michael Wurmser, grundare av Norge Mining, påpekar att det är riskabelt att vara så beroende av några få leverantörer.
– Vi siktar på att bryta 20 miljoner ton per år, tillräckligt för att täcka hela Europas behov av fosfat, vanadin och titan, säger Wurmser i en intervju.
Om Kina skulle införa ett exportförbud på dessa råvaror, liknande Rysslands agerande med olja genom Nord Stream, skulle detta kunna hota upp till 115 miljarder euro i värdeskapande, vilket motsvarar cirka 15 % av den europeiska industrins totala värde. För bilindustrin skulle detta kunna innebära en direkt förlust på 42 miljarder euro. För att undvika sådana konsekvenser krävs politiska åtgärder.
Beroendet medför både risker och stigande kostnader
Även om ett sådant exportstopp för närvarande bara är ett teoretiskt värsta scenario, måste EU ta hänsyn till risken i sin planering. Ukraina-kriget har tydligt visat hur sårbara leveranskedjor kan användas som ett vapen. OECD rapporterar att antalet exportbegränsningar har ökat mer än femfaldigt de senaste tio åren.
Ett konkret exempel är prisökningen på germanium från Kina, där landet står för 60 % av världsmarknaden. Sedan Kina införde exportrestriktioner har priset på germanium stigit med över 70 % och når nu 2 280 dollar per kilogram, enligt en rapport från det amerikanska tankesmedjan Center for Strategic and International Studies (CSIS).
Leveransproblem kan påverka allt från råvaror till medicin
Förutom stigande kostnader kan beroendet av enstaka leverantörer leda till enkla leveransstörningar. Detta gäller inte bara för råvaror, utan även för färdiga produkter som läkemedel, där bristande tillgång kan leda till allvarliga samhällskonsekvenser.
Källa: Merkur